Vargen kommer
hit och dit över vilka presenter jag skulle få.
En grej de funderade på var att få mig att mata vargar...
Vilket i mina ögon kanske inte var en så lysande idé.
Dels för att jag inte har en önskan om att bli dödad.
Men det är också så att när jag var liten så hade
jag fobi för vargar och drömde konstant mardrömmar om dem.
Tack vare Disneyboken Peter och vargen.
Jag var helt övertygad om att de skulle ta sig till Skåne,
Helsingborg, mitt höghus, femte våningen och sen döda mig.
Så jag är sååå nöjd med alla de andra superfina presenterna jag fick istället!
Bilden av vargen som i många år gav mig mardrömmar,
idag har vargen och jag fred, men visst... jag älskar inte dem.
Yngsta fröken var rädd för björnar... De kunde visst också klättra... Men det kan väl knappast varit Bamse eller Nalle Puh som skrämt henne...
Tur du fick lite vettigare saker!
Jag tror inte att du är övertygad än om att vargar INTE kan öppna dörrar, trycka på hissknappar, hitta rätt adress osv!
Tror nästan det var min idé med vargklappning..... tills din make påminde mig.
Själv skulle jag, fram tills igår, gärna ha bekantat mig med djuren!
Åh jag som ÄLSKAR vargar. tycker dem är så fina djur, skulle vilja ha en själv men fattar ju att det inte går(man får inte heller) Jag hade gärna matat vargar, trots det som har hänt =)
SV: Jag måste inte men jag hatar att det är hår överallt =/ men ja jag dör snart ;)
Det såg man ju på nyheterna häromdagen hur det kan gå om man glömmer att vargen inte är att "leka" med...
Jag är glad över att du fick andra presenter istället :)
Kram
Jag är inte direkt rädd för vargar men jag hade nog inte velat möta dem direkt. Speciellt inte efter händelsen i Kolmården.
Det var verkligen en tragisk olycka...
Jag har matat vargar och gått ut med dom i koppel. Mest besvärliga var dom när jag skulle kratta löv i varghägnet. Det var fyra vargar. Tre av dom jagade krattan och den fjärde hoppade runt och sprätte ut högarna som jag slitsamt nog hade krattat ihop.
En kollega blev illa biten av en varg (den som sprätte ut högarna). Hon råkade släppa ut den vargen och blev sen biten när hon fångade den med en håv (!) och återbördade henne dit där hon skulle vara. Men där kan man ju förstå vargen - mer trängd än så kan man väl knappast bli.
Hemsk olycka den där, man undrar ju vad som gick fel?
Min kompis är fruktansvärt rädd för Karlsson på taket, så att du är rädd för vargar är ju inte ett dugg konstigt!
sv: Att resa eller inte resa... Det är frågan.
:-D
Nej vem önskar sig en varg,eller att få mata en.Det är verkligen att utmana ödet.
Det finns ju ofarliga presenter..*L*..
Kramiz*
sv: Nope. Det blir ingen kanal i år. (Däremot är vi på full gång med att planera skidresan ;-) )
sv. Vargar är rovdjur, och kommer alltid att förbli.
sv: Jamen skidresan borde ju lugna dig lite ;-)
sv: Kanske blir annan typ av vatten, vem vet? ;-)
Oooo... Askungen måste ut och leta efter sin sko!!!
