Moi gästbloggar: Smärta och befrielse
Jag var hos doktorn häromdagen och fixade näsan!
Det handlade inte om nåt skönhetsingrepp,
för näsan är nog den enda detalj eller
del på kroppen som jag är nöjd med.
Inte för stor, inte för liten, inte för si och inte för så.
(men jag vet att det finns ”nån” som tycker annorlunda)
Nej, jag fick spolat bihålorna.
Tyvärr har jag inte samma tålamod eller smärttröskel
som de som lyckas bota åkomman själv.
Det är inte heller första gången jag gör detta,
vet inte om jag har gjort det 10 eller 20 gånger.
Varje gång det är dags är det med skräckblandad förtjusning
jag går till doktorn.
Det är så fruktansvärt obehagligt när den sprakar, knakar, och brakar.
Men åh vilken underbar känsla när smärtan släpper.
Den bokstavligt rinner ur kroppen.
Jag kom, på rak arm, bara på en annan sån upplevelse.
Där man både vill och inte vill göra det.
Att man inser att det inte finns nån återvändo,
att man måste genomlida det trots smärta för man vet att
belöningen/resultatet blir så bra.
Och den andra situationen är en förlossning.
Man både vill och inte vill men alternativet är inte så kul
(om ens möjligt).
Även här rinner ju smärtan bokstavligt ur kroppen på er.
Kan ju nämna att spolning må jag ha gjort många gånger
men förlossning har jag bara varit med om en gång
(och vilken gång!).
Finns andra sådana situationer som jag inte tänkt på?
(Moi svarar på kommentarer i detta inlägget)
Weehooo! Jag är först!
:-)
När jag hade problem med ischias när jag var typ 25 år gammal så gick jag och hade ont i drygt ett år innan jag gick till doktorn (tyckte att det borde gå över av sig självt). Sen gick jag till sjukgymnast i ett halvår. Efter ett och ett halvt år med ständig ryggvärk (fast mest ont i rumpan och benet egentligen) så fick jag en kur med antiinflammatorika piller (Felden).
Ryggvärken försvann i ett nafs! Och har (peppar, peppar) inte kommit tillbaka sen dess.
Det var en sån där "smärtan-rinner-ur-kroppen"-upplevelse!
:-)
Tandläkare är väl lite en sån grej med väl? Nu har jag aldrig haft rejäl tandvärk (peppar peppar) men jag kan tänka mig att det är rätt så apskönt sen när det släpper...
Just det. När en doktor till slut fick ut den trecentimetersbit av en tandpetare som jag lyckats trampa rakt in i hälen. Då rann också det onda bort.
:-)
Först vill jag gratulera till pallplaceringarna!
Ni har lyckats hitta fler situationer. Fast med min ischias gick/kröp jag direkt till doktorn, tandis är ett typexempel på att man/jag går när smärtan inte längre är uthärdlig.
Tja... när man tar handen från plattan. Bränns - bränns inte....
Äh det var en dum situation. Jag säger förlossning. Det är ju en smärta som inte är lik nån annan. Tänk om man skulle ha så ont utan att vara gravid... då tror jag man skulle dö faktiskt :)
Kram
Carina, det finns ju de som har jävulsk mensvärk - utan att vara gravid...
Nu har jag helt plötsligt blivit lite förvirrad här. Eller så plötsligt är det inte, den har varat några år, förvirringen. Snart 51 för att vara lite mer exakt...
Jag brukar ju svara på kommentarer i min egen blogg till alla som inte har en blogg. Men nu HAR ju du en blogg. Ja, just nu in alla fall.
Hur gör man då?
En helgardering är aldrig fel:
sv: Ja, dom turerna glädjer i alla fall mig. Det är jättekul att ha en anledning att gå tillbaka och titta på gamla händelser. Även om orsaken måhända kan vara bloggtorka… ;-)
sv till Diana (förlåt, Moi, förvirringen ökar...):
Jag tänker kanske lite FÖR mycket ibland. Det blir typ kortslutning. Och förvirrat. :-D
Ama, naturligtvis är du förlåten för jag hänger inte med i svängarna. Är förvirrad och jag har faktiskt varit det längre än du!!!
Mamma: Du är svårslagen i det, du är ju född förvirrad! :)
Naaaw... Vad gulligt! Vilken underbar kärleksförklaring du fick där av Diana...
;-)
Ama: Det är nästan så att du önskar att jag vore din dotter va? ;)
Om du bara visste hur det gick till när jag föddes! Då hade förstått att jag är glad att jag "bara" blev förvirrad (och glömsk och trött och intetsägande och tillbakadragen och suck) Kanske det kommer i ett gästinlägg. Tack för tipset!
Diana, det kan vara en bra egenskap -ibland!
Diana: GENI! Det är den rätta benämningen. GENI!
sv till Moi och Diana:
Nu är jag trippelförvirrad. Men som det GENI jag är så vet jag lösningen på problemet. Jag tar en tidig kväll!
:-D
Man kommer undan med mycket när man spelar förvirrad iaf... ;)
Sv: Diana, det var bara ett exempel Helge... :)
Förutom förlossning, så kan jag bara komma på tandläkarbesök!
Dum dag jag valde att lägga ut ditt inlägg på! Men jag och Ama lyckades spamma rätt bra åndå. ;)
Diana, alla dagar är väl "dumma" och jag vet inte riktigt vad du menar. Det ska väl märkas att när det är proffs/amatörer resp favoriter/nödlösningar.
Puss o Hej från mig denna gång!
Man kan aldrig bli för blond, så det så!
Jag tycker att din nya hårfärg fortfarande är mycket blont.
Sv. Mindre ras? Nä, det är absolut inget alternativ. Min nästa ras kommer att bli Irländsk varghund!
Kram
