Minime
Jag har en "Mitt första år"-bok
som mamma fyllt i miniutiöst.
Den är guld värd för mig
och tack vare den har jag full koll
på minsta lilla fjärt jag gjorde det första året i livet.
Är jag mig lik?
Själv kan jag inte se många likheter på mig nu och då.
Hahaha, du är otroligt lik dig! Jättesöt liten Diana.:)
Kul att ha en sån bok. Jag har gjort såna till mina barn också.
Sv: Jag är på bra humör för det mesta. Det är bara lite upp och ner ibland.:) Jag tror det är den tiden i månaden, fast det kan gå månader mellan gångerna, så det är svårt att veta, men jag brukar vara sån här då. Tjurig, och får för mig att vända upp och ner på lägenheten, omväxlande med total utmattning, haha.
18 Augusti börjar jag hos karriärcoachen, och där ska jag gå högst sex månader, eller tills jag har fått jobb. Jag hinner jobba sju dagar på gamla jobbet efter semestern.:)
Hey ya :)
Gud så söt du var när du var liten, men det är du ju fortfarande ;)
Nä visst är det illa, jag får ta på mig ansvaret för att öppna upp i sthlm eller något :P
Jo potatisr fanns det massor av men det är relativt nyöppnat där har jag fått veta så de har nog inte fått in rutinerna än :) Kan tänka mig att det är bättre på andra ställen!
Sv: Nej, faktiskt inte ett dugg vemodigt, bara jätteskönt. Jag gillar mina jobbarkompisar, men kommer inte sakna själva jobbet alls. Inte resorna dit heller. Det har varit alldeles för jobbigt länge nu.
Åh, så söt! Då som nu! Ska genast bli bättre på att fyllla i Elsas fjärtrar i hennes sånna bok, har varit dålig på det.
Sv: INgen asiatisk mat alltså?? Oskar äter iaf all asiatiskt utom thai. Som jag förvisso gillar mest. Hoppas båda skärper sig snart (att jag inte gillar indisk är absolit inte samma sak..)!
awwww! :)
jo du är dig lik :D
så otroligt söt :)
vad roligt!
Du är dig riktigt lik ju!! och vansinnigt gullig :D
Vilken gullig liten Diana <3
Haha bild nr 3 är SJUKT lik dig själv.
Jag hade ingen sådan, men min syster däremot har en sådan, jag är präkta stolt över att hennes första ord var Ellis :D
sv: Du skall ta av korken på svampen och bre över bonjour på, tag den med örter (vad tjejerna tog) och så sätter du den på grillen och låter den grilla till bonjouren börjar koka, då är de klara - skall ätas varmt - de uppskattas av alla tjejerna som åt de, jag hatar svamp bvara doften får de o vridas i min mage...
Som mor är det svårt med utseende då och nu. Klart du är dig lik - jag känner ju igen dig (fortfarande). Men kolla hur vant hon poserar framför kameran. Rätt vinkel, rätt pose, lagom leende - då som nu........... Kram gumman.
Va gulliga bilder, den mittersta bilden ser man att de är du, glimten i ögat :) fast den understa är också bra lik. Kul och ha såna album.
Ha de bra! Anna
Jo, men du är lika söt idag. Och bloggen är ju din nya bok. Det du gör, tänker och tycker skrivs fortfarande ner :) Inte så många fjärtar dock...
Vilken goding!
Jo...nog syns det att det är du.
Sv: Nä...på den tiden jag åkte ambulans med Foppa fanns inte foppaskorna.
Du ska snart få höra hela historien,men bara snart ;
Ha det bäst!
Kram!
Haha, visst är du dig lik ;-D
Vad gullig du är! Både nu och då. Jag ser likheter, men det är för att jag får det serverad. Jag är usel på att känna igen vuxna på bilder när de var små.
God morgon! :D
Jätte likt! Lite likheter ser jag iallafall. =)
Skojar du! Du är ju fortfarande du :-) Jättelik dig fortfarande - vilket ska ses som en komplimang :-)
Så töt man kan vaja! Väldigt lik dig tycker jag. Men, låg du i kuvös? Huva.
Nu måste jag lägga mig i och svara på en kommentar; jodå, "lillan" låg i kuvös. Inte för att hon var liten (vikt drygt 4.5 kg). Hon ville ha uppmärksamhet - hela kuvösen var fylld av Decdia.
haha det sista kortet var helt underbart. klart att du är dig lik..
Mamma: Du glömde nämna att jag hade navelsträngen tre varv runt halsen. Men inte skadade lite syrebrist mig sådär jätte mycket... Ehhhhhhhh. ;)
du är dig ju jättelik, och söt som en pralin! Va härligt att din mamma gjort det till dig. Min har fyllt i typ vikten o längden sen fick hon väl mycke å göra antar jag ;)
Det tyckte jag att du kunde få berätta själv om du ville göra det (om navelsträngen alltså).
Du kunde ju antytt att moi var nära att stryka med för din skull..........
Du måste ju vara dig lik eftersom din mamma fortfarande känner igen dig :-)
Jättesöt nu som då!
