Sluttampen
Var en runda i mammas gamla lägenhet,
som också varit mitt barndomshem.
Det känns faktiskt lite sorgligt att det kan vara
sista gången man är där.
Och utsikten är svår att slå.
Det är Danmark som skymtar där i horisonten.
förstår det känns... :( mina föräldrar skall sälja mitt barndomshem snart :(
Det är lite speciellt med ens barndomshem, man har så många minnen, både inomhus och utomhus. Ibland när jag är i Oslo så tar jag mig till mitt fd barndomshem och utforskar "skogen" som inte är någon skog och där vi brukade göra snöhydda etc. Konstig känsla. KRAM
Jag hade ett underbart barndomshem i Ersmark utanför Skellefteå. Tyvärr brände min faster ner det. Ja, inte med vilje, det olyckade sig när det skulle göras ventilationsarbeten på vinden.
Ingen kom till skada, men det är tomt att det inte finns kvar...
Jag flyttade några gånger när jag var liten, men det är ändå något visst med ett par av husen vi bodde i.
Jag hängde mycket på familjeliv när jag var med barn och precis när han föddes men jag gillade det inte alls. De är så hårt och man måste göra på ett speciellt sätt annars gör man fel. Jag gjorde nog alla fel man kunde =) Nej, sånna människor klarar jag inte av. Jag tycker att alla ska få göra, tycka och leva som dom vill. Kram
haha mycket.... :P det är ju er förtjänst så :)
Jag förstår absolut att det känns lite vemodigt. Och så också för din mamma.
Men utveckling är bra! kramar
Det är lite sentimentalt.
Ja verkligen :) Grattis ;)
Fin utsikt. Jag tyckte också det var lite sorgligt att lämna barndomshemmet. Det är alltid lite sentimentalt att åka förbi där nu :)
SV: Jag överlevde dagen, som tur är. Och nu är det ju helg :)
SV: Nja jag har ett vikariat till juni bara. Men hon gillar mig så mycket så jag får förlängt och hon satsar allt på att få fram en fast tjänst åt mig. (många föräldralediga som kommer tillbaka)
Melankoli - något tar slut och något nytt börjar....
tråkigt på sätt och vis eller hur
kramar
Kan ej påstå att danmark är en vacker syn? Hahaha
Även om ny lyan är fin,fräsch och trevlig så ÄR det sorgligt att lämna det gamla invanda bakom sig.
Alla minnen och "säkerheten" med alla rutiner, vägen till jobb osv
Visst var det vemodigt att stå där på balkongen och njuta av den hiskeliga vårutsikten för sista gången.
