Kinaminnen
Vilken resa, wow wow!
Och det häftigaste var nog att hela min familj (10 pers)
åkte iväg och delade denna upplevelsen med varandra.
Det var verkligen en annorlunda upplevelse att komma dit.
Som hund och kaninförsäljaren vi stötte på,
vi frågade vad djuren var till och han svarade
"First pet, then food"... annorlunda som sagt.
Med andra ord ett år sedan jag och yngsta fröken var i Egypten! Ja, vissa resor blir verkligen minnen för livet.
God morgon!
Gud vad härligt, det är verkligen wow att åka dit! Så totalt annorlunda mot här.
Sv: Jag brukar också känna stress inför jul. Hoppas jag slipper det i år.
Jojo..kan tänka på att det var en annorlunda upplevelse.
Är det ett år sedan?....Herre Gud vad fort det gått.
Kram!
Jag vill också till Kina. Enda problemet vore nog att jag skulle köpa med mig alla djur hem. Bara som pets och never som food.
Dit ska jag nästa gång jag ska till Kina. Längtar tillbaka varje dag.
Kan tänka mig att det var en häftig, annorlunda resa, vilka minnen och som sagt, ni delar dom alla med varandra.
Sv. Nä, det är två av hennes systrar, Lillan "håller" vi lite på tills rätt hem dyker upp, hon är så speciell och charmig, måste vara någon som uppskattar henne. Hade gärna sett henne hos dig.
Kram
Oj har det redan gått ett år? Jösses... Härliga bilder, en resa som ju blir ett minne för livet :-)
Sjukt coolt! De är ju verkligen inte landet man random pics lite sådär vid semesterplaneringen!!
Ser att Batman inte riktigt kan slappna av utan tar med sig sin ansiktsmask! Kan det ha varit dag 2? Då man inte hunnit komma in i semestertänket liksom?
Tackar,underbara minnen!!!
Härligt att minnas tillbaka!
Jag vill också fara fast jag vet inte om jag skulle ha nerver nog för att ha hela min familj med mig samtidigt.
Jisses vad tiden går. Men tur att man har minnen att titta tillbaka på :)
Kramen♥
Hm... i så fall föredrar jag att vara husdjur... men här hemma är det ju jag som bossar och de tvåbenta är mina hyresgäster... och jag lovar, jag kommer inte att äta upp dom ;-)
Sv: Du har nog rätt...skulle ha prioriterat bloggen istället för en massa skåningar som jag inte ens förstår...och som sen knappt höll på att åka hem.. de skyllde på nåt himla oväder och inställda flyg... det finns väl cykel... Å ingen annan mat fick jag heller...
Åh... jag skulle så gärna vilja springa uppe på den där muren...
Sv: Inga mer intriger tack!! Jag blir så trött... jag vet ju att det var DU och ingen annan som kallade mig för banankatten... och ingen röst fick jag från dig heller...snyft... får nog ta ett snack med Sigge...
Sv: Hm... jag ser att du försöker lägga över skulden på Anders... nu råkar det vara så att Anders är min stora idol... han har ju nämligen fått nobelpris...det du... Nää, du får nog stå för vad du säger... du är förlåten för den här gången men jag hoppas att det inte upprepar sig...
Ja, det var verkligen en resa att minnas! Den kan man "leva på" i många är än!
Sv: Du har så rätt, för en gång skull ;-) borde aldrig ha varit borta från bloggen... nu är det en massa jobb att ta igen... men det är ju kuligt jobb i alla fall... fast jag längtar ju efter lite sömn;-)
Du förresten... är det inte att överdriva att blogga runt kvart över fyra på natten?? Om det är det som krävs för att bli en storbloggare a la Decdia då tror jag att jag hellre lägger ned...;-)
En helt annan kultur... =)
Mamma: Och om nån månad skapar vi nya reseminnen!
Det är som våra får, grisar, hönor och kor...först får de ett namn och vi gullar med dem så länge de är små lamm och kalvar...sen slaktar vi dem och äter dem. Inte mer med det.
Överlevde er reseguide?
10 Diana-personer!!!
Ruth: Ja vår "Monika" överlevde. Hon hette egentligen något annat men hennes lärare döpte alla till svenska namn när de studerade svenska. Hon hade bla en Leif i klassen, måste se lite lustigt ut med en asiat som heter Leif. :)
