1933-2010
I eftermiddags fick jag beskedet att min farmor gått bort tidigare idag.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag och min farmor stod varandra nära,
men det är ändå tragiskt när en släkting försvinner.
Under min livstid har jag varit relativt förskonad från dödsfall i familjen.
(peppar peppar ta i trä)
De som avlidit har varit mina mor- och farföräldrars föräldrar
och de har kommit upp i rätt hög ålder.
Farmor och jag (det är jag till höger).
Farmor och jag (det är jag som är den skallige).
Farmor, hennes man och jag ( jag i vitt).
Det är bra att du förklarar vem du är på bilderna, jag hade nog inte fattat det annars. ;D //Jag förstår hur du menar, man kan tycka det är trist när de som kanske borde ha varit nära och kära, men inte är det, försvinner. Ibland kan man få rätt stärka reaktioner, då man kan överraskande börja sörja det man INTE hade och aldrig kommer att få.
Sv: En bra poäng, kan man leva med den andras negativa sidor är mycket gjort.
Beklagar verkligen din farmor, även om man kanske inte stod så nära så känns det alltid tungt!
Ja det har jag ätit, mumma!
Sv: Jag har funderat mycket på det och förväntar mig en liknande reaktion när en som borde stå mig nära dör. Just nu känns det inte som att det kommer bli så alls, men jag är beredd på att det KAN bli det. Tror många som inte funderar på saken får en överraskning när det sker.
http://batmaaaan.blogg.se/
Jag hade ingen aning.. :D
Visst är det jobbigt även om man inte var nära. Jag kände samma sak när min farmor, mormor och morfar gick bort. Vi hade inte mycket kontakt, men jag hade minnen av dem sen jag var liten och fick lite ångest över att jag inte hade träffat dem så mycket sedan jag blev vuxen. Det kändes så synd, och nu var det för sent.
Det syns på bilderna att hon tyckte mycket om dig, din farmor. Kram
Beklagar sorgen!
det är sorgligt ändå fast man inte står varann nära. blod är ganska tjockttrots allt! haha vilken störtskön min du har på övre kortet, en omvänd billy idol
Jag beklagar verkligen. Förstår att de känns även om ni inte var nära. Kram
Det är klart att man blir ledsen. Jag tror att hon är stolt över att få vara med här - i ett så fint inlägg!
kram
Beklagar sorgen! Jag tycker som Gun att det syns att hon tyckte mycket om dig på bilderna!
Tråkigt men det händer ju ibland. Väldigt synd ni inte stod varandra nära. =/
sv: Fel...
Jag beklagar sorgen!
Beklagar sorgen. Både för bortgången och att ni inte stod varandra så nära.
Jag tycker att din farmors man på bilden ser ut som Lennie Norman som har färgat håret svart. Ursäkta, men jag kan ju också erkänna att synen inte är den bästa längre.
Jag beklagar..nog mest att ni inte stod varandra så nära. Av erfarenhet vet jag att det kan göra ont ändå, för man är ju trots allt släkt och kanske någon gång har man haft ngt? Jag hoppas du efter omständigheterna ändå mår bra-
Stor kram till dig
Sv: Vad tråkigt, det har jag svårt att förstå, om det nu stämmer som du tror. Mitt barnbarn är min ögonsten, och kommer alltid att vara, det känns så självklart. Du har rätt, man gör inte så som vuxen.
Beklagar. Det kan va jobbigt ändå aven om man inte hade bra kontakt.
så nu får du en stor kram!
Även om ni inte stod varandra så nära så beklagar jag sorgen. Tur att du förklarade vem som var vem;)
KRAM
Janne: Tack så mycket!
hade jag haft din snuskiga fantasi så hade jag döpt inlägget till det :)
Sv: Drar upp gör det ju inte, det finns ju där ändå, men visst är det konstigt ändå, att en död man lägger till en levande på msn?!
jag får inte i hop det, och nu börjar dessutom ögonen gå i kors så nu skiter jag i gubben min, väntat en timme på att vi ska krypa till kojs så nu går jag o lägger mig själv!
Jag beklagar... Även om ni inte stod varandra nära så är det ju en del av dig och din historia som är borta...
Beklagar sorgen.
Ni liknade faktiskt lite och GUD vad du är LIK dig själv! Man ser ju på pricken att de är du, lika lömsk i blicken.
Beklagar sorgen.
Håller med Ellis, det syns faktiskt att det är du!
Fy vad tråkigt, beklagar! Himla tur att du förklarade vem som var vem också.
Tråkigt att din farmor dött, även om du inte var henne så nära. När mina mor och farföräldrar dog fick jag lite dåligt samvete för att jag inte träffat dem så mycket som vuxen och nu var det ju försent. Jag var närmare dem som barn och växte ifrån dem med åren. Det är synd.
Beklagar sorgen.
Beklagar sorgen!
kram!
